Homeopatiska läkemedel

Homeopatiska läkemedel framställs av naturliga ämnen hämtade från växtriket, mineralriket och djurriket. Av växter, till exempel Kamomill, gör man en urtinktur, det vill säga ett utdrag av växten i alkohol. Urtinkturen förtunnas och skakas kraftigt i olika steg.

Urtinkturen späds med alkohol/vatten antingen i förhållandet 1:100 (C-potenser) eller 1:10 (D-potenser). Den första potensen heter C 1 (D 1). Denna späds sedan igen i förhållandet 1:100 och då får man nästa potenssteg, C 2. Denna späds på nytt i förhållandet 1:100, som då ger potens C 3. På detta sätt fortsätter processen vidare uppåt.

Mellan varje förtunningssteg skakas lösningen kraftigt. Denna process kallas potensering eller dynamisering (succussion). Forskning på laboratorienivå visar att det troligen är den kraftiga skakningen som gör homeopatiska läkemedel effektiva.

Av mineraler som används, till exempel guld, görs ett fint pulver, som sedan blandas med pulveriserat mjölksocker. Processen går till på samma sätt som med växter, med den skillnaden att socker används i stället för vatten/alkohol vid potenseringen. Sockret och ursubstansen stöts och omrörs då grundligt i en mortel. Potenseringen av djur, honungsbi är ett exempel, går till på liknande sätt som med växter.

Homeopatika registreras av Statens Läkemedelsverk och kontrollen av tillverkningen är omfattande. Tillverkningen sker i laboratorier under strikta och noggranna hygienföreskrifter och tillverkningsprocesser.

Inom klassisk homeopati ges endast en substans åt gången, som ofta tas vid ett tillfälle eller under några dagar. Läkemedlet tas för det mesta i form av globuli, sockerpiller, som fuktats med en lösning av det flytande homeopatiska medlet. Pillren ska smälta i munnen, för att tas upp av munslemhinnan, varifrån informationen från läkemedlet förs ut i organismen.

Hur homeopatiska läkemedel fungerar är den stora frågan som gör att den i Sverige har så svårt att få officiell acceptans. Hur kan en så utspädd medicin ha effekt? Det finns en del ny forskning inom området som ger förklaringar på hur detta skulle kunna vara möjligt, se vidare under rubriken Forskning. Läkare hänför för det mesta läkning genom homeopatiska läkemedel till att det skulle vara fråga om en placeboeffekt. De menar, att om patienten bara tror att han/hon ska bli frisk, så blir han/hon också det. De glömmer samtidigt säga att exakt samma förhållande gäller för konventionella mediciner. Hur hundar, katter och andra djur kan botas med homeopati kan dock inte förklaras med placeboeffekten. Inte heller de goda resultat som uppnås hos små barn i de länder (alla utom Sverige), där barn under 8 år får behandlas.

Ny aktuell forskning visar också att homeopatiska läkemedel har mycket kraftigare effekt än vad som kan uppnås med placebo.