Psoriasisartrit läkte ut

– Jag såg ut som en clown, med massor av röda fläckar i ansiktet. Det gick inte att visa sig bland folk! Men Siw Björklund Förare, 68 år, gav inte tappt. Sex månader tog det för psoriasisartriten att läka ut.

Av Margot Granvik, vetenskapsjournalist och klassisk homeopat

Det var under en stressig period i livet med strul i relationen som det började klia bakom öronen på Siw Björklund Förare.
– Jag var nog både stressad och lite deprimerad.
Men i stället för att bli av med klådan när hon åter fick ordning på livet, spred sig utslagen.
– Det kom lite på armbågarna. Sedan började en tå svälla upp och ömma. Med tiden blev jag allt stelare i kroppen.
För cirka 20 år sedan, strax innan hon fyllde 50, fick Siw Björklund Förare sin diagnos: psoriasisartrit!

Injektioner och mediciner

– Även om jag blev sämre fortsatte jag jobba. Jag var tvungen att försörja mig och barnen. Tidigare tog det ungefär tio minuter att gå till jobbet. Nu behövde jag en halvtimme för att gå den korta biten.
Reumatologen gav injektioner och skrev ut mediciner som dämpade värken, och sedan också cellgifter och malariamedicin. Siw Björklund Förare tog det hon ordinerades. I övrigt levde hon sunt och åt nyttigt.
– Under en period åt jag enbart veganskt och mådde bättre på det.
Mamman gick hos en homeopat och Siw Björklund Förare bestämde sig för att en dag också göra det.
– Eftersom jag den här tiden var ensamstående med mitt yngsta barn var jag tvungen att jobba. Jag visste att man kunde bli dålig under en utrensning så jag vågade inte börja. Men när jag väl gick i pension lade jag reumatologens tabletter på hyllan.
– Han blev lite förvånad men önskade mig lycka till med min strategi! Han hade nog alltid vetat att jag var inne på andra lösningar än kemiska läkemedel.

Fick akuta besvär

Till Siw Björklund Förares förvåning blev hon inte sämre av att sluta med medicinerna. Först efter tre år utan mediciner smällde det till.
– Under påsken våren 2016 besökte jag ett av barnen. Då började mina ögon svullna. Huden på halsen blev röd och jag började känna mig konstig. Nu kom reaktionen! Tre år tog det att rensa ut medicinerna.
Eftersom hon läst om den klassiska homeopaten Gunnar Jansson i Norrköping flera gånger  kontaktade hon honom och hade turen att få en akuttid.
– Jag reste tjugo mil till hans mottagning. När jag kom hem efter första besöket grät jag. Han ställde frågor som fick upp saker till ytan. Det var enda gången under hela behandlingen jag var nere.
– När jag sedan tog Gunnars piller tog det bara några dagar så var läkningen i full gång.

Huden flagnade

När det var som värst.

När det var som värst.

Det blev en läkningsprocess som hette duga:
– Jag måste säga att det är tur att gården är stor där vi bor. Jag har kunnat gå ut utan att folk behövt se mig.
– Jag såg ut som en clown. Röd kring ögon, mungipor och hårfäste. Halsen var blåröd. Hela jag var blåröd. Och jag hade väldigt ont i leder. Huden ömmade. Kroppen var svullen. Jag fick frossa.
– Den enda delen av kroppen som inte påverkades var fötter och smalben!
– Jag smorde in mig för tusentals kronor. Huden var totalt uttorkad. Den flagnade. När jag gick upp på morgonen och tog av mig pyjamasen följde huden med. Det var hur äckligt som helst. Jag böt hudkostym ett antal gånger under de här månaderna.
– Sedan kom klådan. Jag kliade sönder ögonbrynen.


Ville fullfölja

Men hur stod du ut? De flesta skulle väl ha avbrutit?
– Jag är tjurig. Jag hade valt att göra en behandling och ville köra hela loppet ut. Min man backade upp mig. Han sa: ”Du förstår vad fin du kommer att bli när det där är borta.”.
– Jag visste också att det skulle bli bra. Jag tror att många tänker nä, det här orkar jag inte med och så slutar de, i stället för att vänta och bli helt friska.
– Och under hela tiden har humöret varit väldigt bra. Vi har skrattat åt hur jag sett ut!
– Gunnar peppade. Varje gång hade han något uppmuntrande att säga, som: ”Nu går du hem och ser till att ha roligt och att skratta!”.
– Och jag mådde som sagt bra. Jag var glad. Jag åkte till och med till Israel med ett av barnen. Med en stor solhatt och solglasögonen fungerade det. Även om många tyckte jag skulle gå till en ”riktig” doktor. Jag sa att jag redan har en homeopatdoktor som sköter mig.

 

Baksidan lår.

Sidan av låret.

Huden blev blåröd och klådan var outhärdlig.

Huden blev blåröd och klådan var outhärdlig.

Tre tuffa pärser

Varje gång under behandlingen när Siw Björklund Förare tog ett homeopatiskt läkemedel blev det kraftiga reaktioner.
– Tre gånger gick jag igenom riktiga pärser. Första gången var det riktigt gräsligt då stora röda utslag blossade upp, andra gången var det värst i mjukdelarna under armar och i ljumskar och efter det tredje intaget blev klådan fruktansvärd!
– Jag förstår att folk ger upp. Man måste ha massor av jäklar anamma och man måste veta att man kommer att bli bra. Tyvärr är det så nuförtiden att folk vill att allt ska gå fort. Det är därför de använder kemiska läkemedel. Medicinerna dämpar smärtan, men själva sjukdomen försvinnar inte.

– Alla säger ju att psoriasis inte kan försvinna. Hos mig är den borta! Jag skulle bra gärna vilja berätta det här för min reumatolog – som jag hade i 15 år – och se vad han säger idag om att jag mår så bra.

Rygg och korsrygg.

– Själva psoriasisen försvann på cirka en månad. Jag har inga ärr efter den. Bara mjuk babyhud. Det är fantastiskt fint. Sen tog det tid för huden att läka. Jag är inte helt bra än, huden är fortfarande känslig och lite irriterad på de ställen där det var som värst. Men jag har inte kvar någon psoriasis. Det sista som försvann var problemen på händerna. Där kan jag fortfarande bli lite rödfnasig om jag jobbar mycket i vatten. Förut fick jag smörja dem minst fem gånger om dagen, nu räcker det med morgon och kväll.
–Mina lederhar blivit mjukare och rörligare. Inflammationerna är borta.

 

Har ett nytt liv

Idag. Spåren av psoriasartrit är borta.

Idag. Spåren av psoriasartrit är borta.

– Det har varit sex tuffa månader. Men jag har inte varit ledsen under den här tiden mer än den där gången efter första besöket. Jag har tvärtom känt mig lite kaxig och jag har spridit budskapet att det går att bli bra. Varför ska man fortsätta plocka i sig massor av kemiska läkemedel när man kan bli bra på det här sättet?
– Det har varit en helt fantastisk resa! Och jag har varit vid gott mod hela tiden. Trots klådan och att jag såg ut som en clown. Nu har jag ett nytt liv. Förr ville jag inte visa mina armar eftersom jag hade så svår psoriasis. Idag njuter jag av det. Synd bara att sommaren är över.

 

Vill du ha kontakt med Gunnar Jansson: http://www.nakh.net

Gunnar Jansson, klassisk homeopat.

– Min erfarenhet från 40 år är att det går att bota psoriasis. Men det är en utmaning för den behandlande homeopaten, och för patienten, som bör orka fullfölja, säger homeopat Gunnar Jansson i Norrköping.