Speciella färgämnen kan förklara hur homeopatiska läkemedel verkar

Cartwright, SJ. Solvatochromic dyes detect the presence of homeopathic potencies. Homeopathy (2015). http://dx.doi.org/10.1016/j.homp.2015.08.002

Av Margot Granvik, journalist, klassisk homeopat

Med ett enkelt kemiskt system som omfattar så kallade solvatokromiska färgämnen kan homeopatiska läkemedel studeras. Det kemiska detekteringssystemet gör att specifika frågor kan ställas om hur homeopatiska läkemedel i olika potenser verkar.

Hypoteser för hur homeopatiska läkemedel fungerar kan testas på molekylär nivå med hjälp av solvatokromiska färgämnen, konstaterar Steven J Cartwright i sin studie ”Solvatochromic dyes detect the presence of homeopathic potencies”.

Steven J Cartwright har arbetat för att utveckla ett väldefinierat enkelt upplagt kemiskt system som kan detektera existensen och upprepningsbara effekter av seriellt utspädda och skakade lösningar.

Hittills har forskning på seriellt utspädda och skakade vätskor använt en mängd olika kemiska och fysikaliska system, exempelvis ultraviolett spektroskopi, termoluminisens och ledningsförmåga i lösningar. Inom sjukvården används magnetresonanstomografi flitigt. Den bygger på kärnmagnetisk resonans, även kallat kärnspinnresonans eller NMR från engelska nuclear magnetic resonance. Men försöken har kunnat ge få förklaringar till hur homeopatisk stimuli fungerar.

Efter mycket jobb och många tester har Steven J Cartwright kommit på att så kallade solvatokromiska färgämnen kan användas för att studera potentierade homeopatiska läkemedel.

Ändrar färg

Solvatokromism är förmågan hos en kemisk substans att ändra färg på grund av en förändring av lösningsmedlets polaritet. Solvatokromiska färgämnen karaktäriseras av att de har en elektrongrupp som ger ifrån sig elektroner och en elektrongrupp som tar emot elektroner, samt en grupp elektroner som inte är kopplade till en enskild atom eller bindning.

Negativa solvatokromiska färgämenen har en elektrisk laddning i båda ändarna av molekylen. De är polära, alltså övervägande positiva i en ände, och negativa i den andra. En sådan molekyl kallas för dipol. Vattenmolekylen är en välkänd dipol. När färgämnena absorberar ljus färdas en elektron från ena ändan av molekylen till den andra. Elektronen hoppar upp till ett skal som innehåller mer energi. När den efter bråkdelen av en sekund hoppar tillbaka igen till sitt grundskal avges den extra energin som elektromagnetisk strålning – ljus. Det avgivna ljuset skickas ut i olika vågländger och dessa kan ses som olika färger.

Den här snabba oscillationen av elektroner, förflyttningen fram och tillbaka (vibrationen), sker konstant under absorptionen av ljus. Våglängden av det absorberade ljuset påverkas av i vilken omgivning/lösning det solvatokromiska färgämnet placeras. Negativa och positiva solvatokromiska färgämnen uppför sig olika. De absorberar ljus av olika våglängder.

Det homeopatiska medel som valdes för analyserna var glycerol eftersom Cartwright ville hålla komponenterna i sin undersökning på ett minimum. Glycerol är den enklaste trevärda alkoholen och är en söt, trögflytande, färg- och luktlös vätska. Den är en molekyl som väger lätt och som kan hålla hög renhet. Den är en farmakologiskt inaktiv i materiella doser, och fullt blandnings- och lösningsbar med både vatten och etanol.

Valde glycerol 50M

I sitt experiment funderade Cartwright även över vilket lösningsmedel han skulle använda. Från början ställde han sig frågan om vatten var nödvändigt för att observera effekter av homeopatiska läkemedel. Här påpekar Cartwrigt att den ibland omhuldade idén om att vatten skulle bära minne, torde falla på att merparten av homeopatiska läkemedel potentieras i 90-procentig etanol (alkohol). Cartwright valde tre olika vätskor: vatten, etanol och tert-butyl alkohol.

Sex olika solvatokromiska färgämnen testades, varav hälften var positiva solvatokromiska färgämnen och hälften negativa, i de tre olika lösningarna. Såväl potentierade som icke-potentierade homeopatiska medel tillsattes.

I samtliga fall påverkades det färgspektrum som de solvatokromiska färgämnena gav ifrån sig när det potentierade homeopatiska medlet tillsattes.

Förändringarna i det spektrum som färgämnena gav ifrån sig var konsistenta och oföränderliga, och de upprepades vid nya tester.

När icke-solvatokromiska färgämnen användes visade de uppmätta färgspektrumen inga förändringar.

Skapar hopklumpningar

När de solvatokromiska färgämnena användes producerades däremot som sagt signifikanta förändringar i färgspektrumen. Det som händer är att interaktionen mellan det potentierade homeopatiska medlet och de solvatokromiska färgämnena ger en supra molekylär förändring i lösningens dynamik genom att de förstärker aggregationer eller löser upp hopklumpningar. Särskilt ett av färgämnena visade att när glycerol 50M tillsattes så skedde en aggregation, det vill säga att färgämnena klumpade ihop sig.

Reaktionen skedde i samtliga tre lösningar med vatten, etanol och tert-butyl alkohol.

Enligt Cartwright kan detta tyda på att det är elektronförflyttningarna inom molekylen som är central i interaktionen mellan färgämnet och det potentierade medlet. Alltså att det potentierade homeopatiska medlet interagerar direkt med färgämnena, snarare än att det reagerar i lösningarna där färgämnena är lösta.

Eftersom solvatokromiska färgämnen är oscillerande dipoler i sig själva, så är det möjligt att homeopatiska potenser delar likheter med färgämnena, och själva är oscillerande dipoler, säger Cartwright.

Kan börja få svar

Om det är så att de homeopatiska potentierade medlen är elektromagnetiska till sin natur, eller att de har förmåga att forma komplexa nätverk i lösningar, så kan förklaringar sökas inom forskningsområdena elektrodynamik eller kvantfysik. Även ”quantum entanglement” brukar nämnas. Det handlar om kvantsammanflätning eller kvantkorrelation, som innebär att när två eller fler partiklar är sammanflätade medför en ändring av en partikel att den andra partikeln också omedelbart får ändrade egenskaper, detta oavsett hur långt det är mellan dem. Andra områden Cartwright nämner, som kan förklara de homeopatiska läkemedlens verkan, handlar om ”complexity theory” (som finns förklarat på filmer på Youtube) eller stokastisk resonans (som handlar om att lägga till brus till svaga signaler så att de blir detekterbara).

Cartwright drar slutsatsen att solvatokromiska färgämnen ger en enkel och mångsidig metod för att detektera homeopatiska potenser. Målet är att framtida forskning ska kunna göra det möjligt att svara på specifika frågor om den fysiologiska och kemiska naturen hos homeopatiska potenser, samt hur de verkar.

Källa: http://dx.doi.org/10.1016/j.homp.2015.08.002

 

 

Steven Cartwright har upptäckt att solvatokromiska färgämnen lämpar sig utmärkt som molekylära avkännare av homeopatiska läkemedel.